Vattenvården viktig då torvmarksskogar förnyas

Finlands skogscentral granskade år 2014 förnyelseytor, som ligger i närheten av vattendrag. Resultatet från granskningarna visar att man vid markberedning på torvmarker borde använda samma slags vattenvårdsmetoder som används vid iståndsättningsdikning.

Vid markberedning på torvmarker borde man använda samma slags planerings- och vattenvårdsmetoder som vid iståndsättningsdikning. Man bör kartlägga vattenmassorna i dikena och man ska vara lika noggrann när man planerar vilka vattenvårdsåtgärder som bäst lämpar sig för objekten, som när man planerar iståndsättningsdikningsprojekt. När det grävs diken i samband med markberedningen är vattenvårdsåtgärder såsom slamgropar och grävningsavbrott i diken praxis.

Skogsförnyelser på torvmarker ökar troligtvis i framtiden. Den ökade förnyelsearealen påverkar vattendragen mycket ojämnt. Trots att andelen förnyelser som vid granskningarna fick vitsordet bra eller mycket bra var över 90 procent, är följden av markberedningarna alltid att fasta partiklar och näring i någon mån rinner ut i vattendrag. Effektiv vattenvård minskar klart den här belastningen

Skyddszonens bredd varierar

Skyddszonen som kvarlämnas intill vattendrag i samband med förnyelser ska i medeltal vara minst 5 meter bred. En genomsnittlig bredd säger inte hur bra skyddszonen fungerar. Bredden på skyddszonen ska fastställas utgående från terrängförhållandena på objektet, såsom markens lutning, vattenmängden och jordarten. På de granskade objekten fanns det skyddszoner som var flera hundra meter breda, men det fanns också objekt där det helt saknades skyddszoner. Lyckligtvis var det bara på några objekt som skyddszonen var smalare än rekommendationen eller saknades helt. Det positiva är att skyddszonerna i genomsnitt är klart bredare än minimibredden i rekommendationerna. De stora variationerna i fråga om bredden på skyddszonerna visar att särdragen på de enskilda objekten har beaktats.

Avverkningar får utföras i skyddszonerna, men det är förbjudet att köra med skogsmaskiner i dem. I skyddszonerna får man inte heller utföra markberedning, stubbrytning, gödsling eller förröjning. Träd som är värdefulla för mångfalden ska lämnas kvar.

Skogslagen förpliktar skogsägaren att se till att det kommer en ny skog efter avverkningen. Förnyelsen kan utföras genom sådd, plantering eller genom att lämna kvar fröträd vid avverkningen. Samtliga förnyelsemetoder förutsätter vanligtvis maskinell markberedning. Markberedningen kan vara lättare än på momarker. På torvmarker ingår ofta rensning av gamla diken och grävning av nya diken i markberedningen. Valet av markberedningsmetod har stor betydelse för hur förnyelsen påverkar vattendrag. Som markberedningsmetod ska man välja en metod som är tillräcklig med tanke på skogsförnyelsen, men som påverkar markens ytskiktet så lite som möjligt.

Tabellen som visar hur vattenvårdsåtgärderna har lyckats på olika områden finns på adressen www.metsakeskus.fi/media-aineistot.

Tilläggsinformation:

Juha Jämsen
expert på naturvård
tfn 029 432 4807
juha.jamsen(@)metsakeskus.fi

Teemu Pulkkanen
ledande föredragande
tfn 029 432 5100
teemu.pulkkanen(@)metsakeskus.fi